Ska man tro på ödet?

Jag fick ledigt en extra helg.

Tänkte då på fredagkväll att jag skulle besöka mitt berg.

Ju mer jag tänka på det ju starkare blev energin att jag skulle dit.

Jag packade säcken på lördag morgon och begav mig dit.

När jag kom fram så lämnade jag gåvor till moder jord som tack för att jag fick låna platsen.

Den här gången hade jag med mig 4 äpplen jag placera ut.

Jag hade suttit där ca 1 h när det kom en familj med två barn.

De satte sig ner bara en bit ifrån mig.

Men jag satt tyst och stilla.

Jag var i mitten av augusti iväg på en intiering så jag har den inställningen att jag är en "krigare".

Jag gör det som känns bra för mig.

Så innan jag skulle gå tänkte jag att jag tar och pratar lite med dom med tanke på frukten på marken.

Det visade sig att mannen var något som jag

För han frågade om min utstyrsel bla.

Han förstod efter att jag förklarat vem jag var att som han sa att senast han träffade en som jag var i Sibirien.

Att det var sällsynt med sådana som jag i hans vetskap närmare.

Jag gav honom ett visitkort och det visade sig att vi bor ca 1,5 ifrån varandra.

Så jag sa till dom att det är närmare nästa gång.

Vad är chansen att man möter någon på det viset i skogen på ett berg vid en sjö väldigt nära?

Är det ödet att det fanns ett syfte?

Ja det får vi veta framåt.

Vid pennan

Anders